Lenas liv här och nu

2009-04-29
17:21:07

Barn med ADHD är inte dumma eller olydiga

Huvudsymtom vid ADHD  Symtomen vid ADHD faller inom tre huvudkategorier (ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet) och kan omfatta:  · oförmåga att vara uppmärksam eller komma ihåg inhämtad information  · svårighet att bibehålla en koncentrerad uppmärksamhet   · distraherbarhet, glömska eller tankspriddhet  · överdrivet pratande eller överdriven aktivitet, plockande eller rastlöst beteende  · oförmåga att sitta still  · att kasta sig in i aktiviteter utan att tänka efter först  · att konstant avbryta eller byta ämne under samtal  · att ofta byta från en aktivitet till en annan  · dåliga relationer med kamrater  · ständig otålighet och/eller låg frustrationströskel  · när det krävs fokuserad uppmärksamhet upplevs det som obehagligt  · slarvigt eller rörigt sätt att ta sig an uppdrag eller uppgifter   · oförmåga att fullfölja aktiviteter  · svårighet att organisera eller prioritera aktiviteter eller ägodelar  Typ och svårighetsgrad av symtom kan variera kraftigt mellan olika personer

ADHD misstolkas ofta som dåligt uppförande till följd av dålig uppfostran och utbildning. Detta är inte alls sant: ADHD är ett erkänt neuropsykiatriskt funktionshinder.
Att tala med familj, vänner och lärare om detta tillstånd kommer högst sannolikt att förbättra deras relation till ditt barn och stärka familjerelationen, samt ge större stöd och förståelse.


De vanligaste symtomen som kan vara indikationer på ADHD hos ungdomar är:

  • Allmänt slarvig i skolan och i hemmet.
  • Är konsekvent sen med uppgifter.
  • Glömmer konstant saker som läxor.
  • Är lättdistraherad med ett kort uppmärksamhetsspann.
  • Kommer ofta för sent till skolan.
  • Gör allting som har en deadline först i allra sista minuten.
  • Kommer med många ursäkter för saker som inte blir gjorda.
  • Ger intryck av att inte lyssna vid tilltal.

Det är viktigt att förstå skillnader i beteendet hos ungdomar med ADHD, eftersom många unga människor i tonåren går igenom perioder med besvärligt beteende. Det gör det lättare att hantera tillståndet och säkerställer en bättre social integration och en bättre integrering i familjen och i klassrummet.

Ungdomar med ADHD känner sig ofta missförstådda av sina föräldrar, lärare och till och med av sina vänner i vissa fall. Föräldrar uppfattar ofta tonårsbarnets beteende som elakt, vilket framkallar negativa reaktioner och allt större konflikter. Samspelet med, och responsen från föräldrarna påverkar i hög grad tonåringens attityd och självkänsla. Det är därför viktigt att föräldrarna inte har orimligt stora förväntningar på sitt barn och att de verkligen försöker förstå barnets beteende och uppmuntrar kommunikation.



I många år trodde läkare att barn växte ifrån ADHD-symtomen när de kom upp i tonåren. Det har dock visat sig att detta inte alltid är fallet. I själva verket har cirka 70 % av barnen med ADHD fortsatta problem med impulsivitet, problemlösning, beslutsfattande och ouppmärksamhet under tonåren. I ungdomen ändras kännetecknen på funktionshindret och vissa symtom blir mindre märkbara. Även om symtom som hyperaktivitet, uppmärksamhetsspann och impulskontroll tenderar att minska, förblir impulsivitet ett stort problem för många unga människor med ADHD i tonåren. Detta kan orsaka svårigheter i skolan eller på jobbet, i familjen och i sociala relationer.

Tonåringar med ADHD får ofta kämpa, eftersom både deras oberoende och ansvar ökar. Detta kan leda till bilolyckor, låg självkänsla, drog- och alkoholmissbruk eller kriminalitet. Att hantera frågor som rör identitet, accepterande i kamratgruppen och fysisk utveckling kan innebära ytterligare anledning till stress.


 

    • Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter.
    • Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar.
    • Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal.
    • Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
    • Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter.
    • Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet ( t ex skolarbete eller läxor)
    • Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter ( t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
    • Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli.
    • Är ofta glömsk i det dagliga livet

    • Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter kan inte sitta still.
    • Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund. Springer ofta omkring. Klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen ( hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet).
    • Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla verkar ofta vara "på språng" eller "gå på högvarv".
    • Pratar ofta överdrivet mycket.
    • Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
    • Har ofta svårt att vänta på sin tur.
    • Avbryter eller inkräktar ofta på andra ( t ex kastar sig in i andras samtal eller lekar).

Användbara tips för föräldrar


Sättet som du talar till och med ditt barn på, har en direkt inverkan på ditt barns sätt att tala med dig, samt hans eller hennes beteende. Ju mer du kan förbättra ert förhållande och er kommunikation, desto mer kan du hjälpa ditt barn med ADHD att växa upp till en frisk, ansvarsfull vuxen.

I vanliga fall samspelar föräldrar och barn på ett naturligt sätt och utan att tänka så mycket på det. Denna typ av kommunikation har sina positiva och negativa sidor.

När man har ett stabilt och nära förhållande där man visar varandra ömsesidig respekt, tar man hänsyn till varandras känslor och det är lätt att samtala. Men om förhållandet genomgår en period av konflikter, motstånd och olydnad, är det lätt att förhållandet mellan förälder och barn påverkas negativt. Ett av de bästa sätten att ta sig ur den onda cirkeln är att ändra det sätt på vilket du och ditt barn talar med varandra.

Kontrollera dina känslor


Om situationen är spänd, kan ofta negativa känslor såsom ilska, rädsla och defensivitet försvåra kommunikationen för hela familjen. Känslorna kan visa sig i din rösts tonfall, ditt kroppsspråk, dina handlingar och orden som du använder.

Om du upplever sådana känslor eller känner att du blir spänd tillsammans med ditt barn, så ta ett kliv tillbaka och:

  • Titta på ditt barn.
  • Observera ditt barns kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonen i rösten, talets hastighet och ordvalet.
  • Var uppmärksam på ditt barns och dina egna känslor.
  • Observera och analysera vad som verkligen händer.

Nu är du redo att förmedla dina verkliga känslor. Och du kan göra detta på ett lugnt och positivt sätt som inte är hotfullt.

Ändra ditt sätt att tala


Det finns ingen som tycker om att man skriker åt dem. Hur din röst låter har en direkt inverkan på det svar som du kan förvänta dig. För barn med ADHD:

  • Sänk tonfallet och röstläget.
  • Tala långsammare.
  • Titta barnet rakt i ögonen.
  • Använd så få ord som möjligt.
  • Fatta dig kort och håll dig till saken.

Byt ut ordet "nej"


Många barn med ADHD hör ordet "nej" så ofta att de inte längre märker det förrän det har sagts upprepade gånger. Men det finns många alternativ. Det behövs bara lite tankearbete och övning. Exempelvis:

  • Ge ditt barn ett annat alternativ ("Rita bara med kritorna på papper, är du snäll.")
  • Ge information ("Den går sönder om du gör så.")
  • Ge uppmuntran ("Du börjar närma dig svaret.")
  • Säg "Stopp!"
  • Tänk i förhand ut vad du mer ska säga, innan du säger nej eller stopp ("Vi kan inte klättra i träd här.")

Anpassa vanorna för lyssnande


Det är lika viktigt att lyssna, för att få en god kommunikation mellan förälder och barn, som det är att prata, och vad du säger till ditt barn. Lyssna och vara uppmärksam på vad barnet säger, ger båda parterna en känsla av respekt samt visar vikten av hövlighet. Här är några bra lyssningsvanor:

  • Försök att hitta det positiva i det som sägs.
  • Försök att verkligen förstå den andra personens synpunkt.
  • Svara med positiva "jag"-uttalanden som inte är dömande.
  • Se upp med "du"-uttalanden kamouflerade som "jag"-uttalanden (t.ex. "Jag tror inte du förstår poängen.").
  • Svara med dina egna ord vad du tror att personen menar.

Arbeta tillsammans


Nyckeln till gemensam framgång är att se till att båda parter vinner något. Låt ditt barns kraft och energi arbeta för dig, inte mot dig. Det är lättare att lösa problemen om:

  • Idéer och lösningar från var och en läggs fram.
  • Du ställer frågor som hjälper ditt barn att få ett bättre perspektiv och tänka på saker som barnet kanske inte har tänkt på.
  • Du påpekar att även om du inte håller med, så har ni diskuterat igenom det.
  • Du är öppen för diskussion.
  • Du fortsätter processen genom att göra sådant som ni har kommit överens om.
  • När diskussionen är över och vissa problem är olösta, förklarar du varför vissa saker är oacceptabla.

Obs! Att ställa frågor till tonåringarna, som får dem att kommunicera med dig, istället för att ge befallningar, motiverar dem att tänka över situationen, eller inbjuder till djupare diskussion.

Ha roligt!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: