Lenas liv här och nu

2009-02-28
10:30:29

God morgon lördag

Soligt värre...
Så underbart när solen skiner och ger hopp om en nalkande vår...Äntligen...hoppas jag...längtar...
Men påsken har inte varit...så vi får väl vänta ett tag till.

Jaha idag då, så ska jag nu gå en liten promenad och gå förbi butiken och köpa lite nya ljus. Sedan är det hem och i duschen innan brudarna kommer....
Så då är det väl bara att skicka iväg Mattias, stackarn..som inte får vara hemma, näe så synd är det inte om honom. Han och Peter ska hitta på eget skoj i eftermiddag/kväll/natt...
Likaså är det för Denise, hon ska skicka iväg Jon..hihi...
Sen ska vi äta gott, dricka gott och må gott här.
Det kommer att bli turkiskt, libanesiskt, japanskt, tailänskt, franskt  som tjejerna har fått som uppgift att fixa, sedan håller jag med basgrejor, sallad mm...
Det ska bli spännande att se vad de har att bjuda på.
Sen blir det väl en skojig kväll..

Näe nu har jag inte tid att skriva mera, har lite brått nu..
Det blir nog inte nå skrivet ikväll heller men förhoppningsvis kommer det foton och lite smått och gott i morgon..
2009-02-28
00:07:37

Gosigt värre!

Jaha då är fredagen till endo...
Dagen har kantats av städning hemma, ja inte så att jag vänt upp och ner på allt men lite damm e borta iallafall.
Sen for Matte och jag på Lillänge en sväng.
Lars och Kajsa har varit på besök som verkligen var mysigt. Ja Erik är här också och det är också lika mysigt men han är ju nästan som inredning här hihi...
Robin har åkt hem, eller till Becca skulle han.
Kenneth är hos pappsen; Mariana, Sanna och lillbebisen Joel.

Är ganska trött just nu så det blir inte mycket skrivet idag..

Imorgon kommer lite vänner in till mig på mys-tjej middag och det ska bli så roligt...

Så jag säger godnatt och på återseende så länge.
2009-02-26
22:43:23

Musik

Tänk vad musik kan påverka oss och vilken kraft den kan ge oss...
I mitt förra inlägg så berördes man så av det starka band far och son har, det gick rakt in i mitt hjärta och själ.
Jag har aldrig haft ett sådant starkt band till min far, något som jag saknat och gråtit över många många gånger.
Varit arg, ledsen och besviken...Men man kommer ofta till en punkt i livet då man måste välja väg. Vill man fortsätta vara ledsen, bitter, besviken??
Eller vill man acceptera hur livet har blivit sk Gilla läget...

Jag fick min vändpunkt vid 27 års ålder. Min pappa ringde (kanske inte helt nykter) och ville tala om att han älskade mig...
Jag hade aldrig hört de orden tidigare från min far.
Han ursäktade att han var den han var, och att han inte alltid hade varit så lättsam...Men....
Han älskar mig och jag älskar min pappa också, fastän jag tampas med vissa saker..som har satt sina spår genom åren.
Efter denna dag så kunde jag förlika mig med hur min pappa varit och är. Att även om han inte har hälsat på mig de senaste 19-20 åren, eller kommer ihåg när jag fyller år, eller vad mina barn heter..Så...
Älskar han mig, dottern...
Jag fick bekräftelse av det lilla samtal vi hade per telefon för nu 12 år sen....Det duger för mig, det betyder mycket för mig...
Jag kräver inte att han ska pyssla om mig, komma med vackra presenter..Jag lever ju mitt liv, men bekräftelsen jag sökte, törstade efter under min uppväxt.. Kom 27 år efter min födelse men jag fick den och det finns kvar i mitt hjärta.

Så med detta vill jag säga...Tala om att ni älskar era barn, det räcker långt...
Det behövs inga gåvor mer än kärleken i sig för det är den största gåvan..


Lyssnade på en låt nyss, se och lyssna..

http://www.youtube.com/watch?v=yG09ZOkAWBc&feature=related

Carpe Diem