Lenas liv här och nu

2010-03-31
21:26:29

Tänder ett ljus

Måste skriva om en känsla...

Låg i sängen och försökte vila bort magsmärtan, så slår det mig en konstig känsla, nästan lite ångest..lite svårt att förklara.
Känslan var att en vän somnade in. En vän som jag senast kramade om på fiket på lassarettet. Det var 2 veckor sedan..
En vän som jag lärde känna för 12-13 år sedan. En make till en underbar tjej. Båda dessa människor har betytt mycket för mig i omgångar.
Men tillbaka till känslan.....
Jag tog och messade en annan väninna och frågade hur det var med denne person, sen skicka jag ett till innan jag fick svar, om min känsla..
Väninnan ringde upp och bekräftade att det var mycket nära, samtidigt som det ringer på hennes telefon..
Då var det bekräftat...
Min ångest/känsla var ännu en gång sann.. Konstigt..

Dessa "märkliga känslor" känns mycket starkare när jag själv mår dåligt, är som mer mottaglig då..
Både på ont och gott.. Ofta kan det vara jobbigt och tungt när dessa känslor dyker upp. Ännu svårare att förklara dem..

Jag tänder ett ljus i marskvällens mörker för dig, och jag hoppas att din smärta och plåga är över nu.

Jag sänder styrka, mod och hopp till dig som mist din livskamrat, och till er pojkar som mist er far..


                                             


Min sorg känns liten jämfört med eran....
2010-03-31
15:39:46

Jag är ledsen...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, har sovit en stund nu på dan.

Som jag tidigare skrev så hade vi en tid på gyn för att kolla upp mina blödningar.
Och mycket riktigt så var det ett begynnande missfall.

Fostret var sk borta, men hinnsäcken var kvar. Så jag fick ngr slidpiller samt citodon att ta med mig hem. Slidpillerna sätter igång utdrivningen och gör så att livmodern drar ihop sig.
Jobbigt när tårarna forsar fastän man inte vill just då, man vill som hem först och gömma sig innan man låter de rinna. Har jobbigt med att okända ska se när jag är ledsen.
På vägen hem tog jag citodon så de skulle börja verka innan jag skulle knöla upp pillerna, sen var det att ligga ner en stund (jag somna). Vakna av att det började forsa ur mig. Nu ngr timmar senare känns kroppen som en enda stor protest....

Jag vet att mina chanser att bli gravid är pyttesmå, samt i min ålder ökar missfallsrisken. Så långt bak i huvudet har rädslan funnits hela tiden, men man hoppas ju..
Enda sen torsdag förra veckan då blödningarna började så pendlade man mellan hopp och förtvivlan.
Igår när jag ringde in på gyn kände jag att jag måste få veta..
Det har ju varit små blödningar hela tiden så man visste ju inte vad som försegick i magen..

Jaja..livet går vidare... Men just nu känns det inte så jättekul...

Fick ett missfall i februari i fjol med, men det var mycket tidigare än nu..
Denna gång har allt varit mer omtumlande.
Först positivt grav test, kom till MVC och efter undersökning så sa läkaren att jag var en månad längre gången..jaha ok..jippie, då plötslig blev allt mycket lugnare, för isånna fall skulle missfallsrisken vara mest över..
In på ultraljud...nähä..det var som först beräkna..jaha ok..Det var ett litet liv med tickande hjärta.Då blev det i ett annat läge igen..sen går det en vecka till och blödningarna börja...

Jaja..allt har sin mening...kanske jag nu måste börja kämpa bort alla mina, många extrakilon istället..
Köpte ju nya skor som jag ska promenera i..

Skrev en dikt då jag fick mitt förra missfall... Hittade igen den nu..

   

Du lilla ängel som vid min sida står,
du finns i mitt hjärta vart än jag går.
Du kom och försvann ur mitt liv här och nu,
förlåt lilla vän att det just blev du.
Som ofrivilligt valdes till min själ,
jag vill dig bara väl.
Jag hoppas och ber att just du min vän,
får det bra där du nu landar.
Du finns i mitt hjärta, jag saknar o gråter,
Hoppas du mig förlåter

Din mamma
2010-03-30
10:19:20

Beslutsångest

Jag hade bestämt mig för att åka in på stan, kolla efter ett par bekväma skor att promenera i, idag samt att luncha med världens bästa Mia..
Men jag vet inte jag...

Hade tänkt åka buss men jag tror att om jag ska åka in så tar jag nog bil...eah..shit va jobbigt det vart att bestämma...hmm...

Jo..jag ska åka in men hur vet jag inte än, jag vill in på stan egentligen..

Det är bara det att det är så mycket att tänka på just nu.

Har fått tid på gyn i morngon iallafall. Måste kolla upp vad det är som händer, kan inte slappna av förrän jag vet om bebben lever eller inte.
Har haft småblödningar nu i 6 dagar, inget ont, inte massa blod, men det kommer som lite hela tiden...

JÄTTEOROLIG är jag ju. Kan som inte få för mig nåt, jag går som på sparlåga..

Näe nu Lena...Klä på dig och ta dig in på stan nu....