15:39:46
Jag är ledsen...
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, har sovit en stund nu på dan.
Som jag tidigare skrev så hade vi en tid på gyn för att kolla upp mina blödningar.
Och mycket riktigt så var det ett begynnande missfall.
Fostret var sk borta, men hinnsäcken var kvar. Så jag fick ngr slidpiller samt citodon att ta med mig hem. Slidpillerna sätter igång utdrivningen och gör så att livmodern drar ihop sig.
Jobbigt när tårarna forsar fastän man inte vill just då, man vill som hem först och gömma sig innan man låter de rinna. Har jobbigt med att okända ska se när jag är ledsen.
På vägen hem tog jag citodon så de skulle börja verka innan jag skulle knöla upp pillerna, sen var det att ligga ner en stund (jag somna). Vakna av att det började forsa ur mig. Nu ngr timmar senare känns kroppen som en enda stor protest....
Jag vet att mina chanser att bli gravid är pyttesmå, samt i min ålder ökar missfallsrisken. Så långt bak i huvudet har rädslan funnits hela tiden, men man hoppas ju..
Enda sen torsdag förra veckan då blödningarna började så pendlade man mellan hopp och förtvivlan.
Igår när jag ringde in på gyn kände jag att jag måste få veta..
Det har ju varit små blödningar hela tiden så man visste ju inte vad som försegick i magen..
Jaja..livet går vidare... Men just nu känns det inte så jättekul...
Fick ett missfall i februari i fjol med, men det var mycket tidigare än nu..
Denna gång har allt varit mer omtumlande.
Först positivt grav test, kom till MVC och efter undersökning så sa läkaren att jag var en månad längre gången..jaha ok..jippie, då plötslig blev allt mycket lugnare, för isånna fall skulle missfallsrisken vara mest över..
In på ultraljud...nähä..det var som först beräkna..jaha ok..Det var ett litet liv med tickande hjärta.Då blev det i ett annat läge igen..sen går det en vecka till och blödningarna börja...
Jaja..allt har sin mening...kanske jag nu måste börja kämpa bort alla mina, många extrakilon istället..
Köpte ju nya skor som jag ska promenera i..
Skrev en dikt då jag fick mitt förra missfall... Hittade igen den nu..
Du lilla ängel som vid min sida står,
du finns i mitt hjärta vart än jag går.
Du kom och försvann ur mitt liv här och nu,
förlåt lilla vän att det just blev du.
Som ofrivilligt valdes till min själ,
jag vill dig bara väl.
Jag hoppas och ber att just du min vän,
får det bra där du nu landar.
Du finns i mitt hjärta, jag saknar o gråter,
Hoppas du mig förlåter
Din mamma
Som jag tidigare skrev så hade vi en tid på gyn för att kolla upp mina blödningar.
Och mycket riktigt så var det ett begynnande missfall.
Fostret var sk borta, men hinnsäcken var kvar. Så jag fick ngr slidpiller samt citodon att ta med mig hem. Slidpillerna sätter igång utdrivningen och gör så att livmodern drar ihop sig.
Jobbigt när tårarna forsar fastän man inte vill just då, man vill som hem först och gömma sig innan man låter de rinna. Har jobbigt med att okända ska se när jag är ledsen.
På vägen hem tog jag citodon så de skulle börja verka innan jag skulle knöla upp pillerna, sen var det att ligga ner en stund (jag somna). Vakna av att det började forsa ur mig. Nu ngr timmar senare känns kroppen som en enda stor protest....
Jag vet att mina chanser att bli gravid är pyttesmå, samt i min ålder ökar missfallsrisken. Så långt bak i huvudet har rädslan funnits hela tiden, men man hoppas ju..
Enda sen torsdag förra veckan då blödningarna började så pendlade man mellan hopp och förtvivlan.
Igår när jag ringde in på gyn kände jag att jag måste få veta..
Det har ju varit små blödningar hela tiden så man visste ju inte vad som försegick i magen..
Jaja..livet går vidare... Men just nu känns det inte så jättekul...
Fick ett missfall i februari i fjol med, men det var mycket tidigare än nu..
Denna gång har allt varit mer omtumlande.
Först positivt grav test, kom till MVC och efter undersökning så sa läkaren att jag var en månad längre gången..jaha ok..jippie, då plötslig blev allt mycket lugnare, för isånna fall skulle missfallsrisken vara mest över..
In på ultraljud...nähä..det var som först beräkna..jaha ok..Det var ett litet liv med tickande hjärta.Då blev det i ett annat läge igen..sen går det en vecka till och blödningarna börja...
Jaja..allt har sin mening...kanske jag nu måste börja kämpa bort alla mina, många extrakilon istället..
Köpte ju nya skor som jag ska promenera i..
Skrev en dikt då jag fick mitt förra missfall... Hittade igen den nu..
Du lilla ängel som vid min sida står,
du finns i mitt hjärta vart än jag går.
Du kom och försvann ur mitt liv här och nu,
förlåt lilla vän att det just blev du.
Som ofrivilligt valdes till min själ,
jag vill dig bara väl.
Jag hoppas och ber att just du min vän,
får det bra där du nu landar.
Du finns i mitt hjärta, jag saknar o gråter,
Hoppas du mig förlåter
Din mamma
Kraaammmmmiizzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz