Lenas liv här och nu

2012-04-30
07:59:12

Valborgsmässoafton

Godmorgon!
Sista april idag, valborgsmässoafton idag. Ska ni iväg och se nån brasa?
Kanske åker vi och letar rätt på nån brinnande buske ;)
Om vädret tillåter!

Min natt, eller min tidiga morgon blev inte alltför lyckad i dag men det kommer bättre nätter, I know that!

Mystisk morgon. Har vaknat en gång i halvtimmen sen halv 4, kollat klockan och trott att jag måste upp för jobb eller skola, men kommit på på att det behöver jag inte, för att i nästa stund tänka: Jag får inte sova för länge, måste upp och skriva mina arbeten..Suck, väl upp nu då är jag helt mörbultad och trött. Jag är ju faktiskt ledig idag och har inte så väldans mycket jag måste göra. Knasiga hjärnspöken som ska spela spratt med en så där ;)


Mitt inlägg på fb 


Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bl.a. genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.

På många platser i Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och på vissa platser med fyrverkerier och smällare. Valborgselden, valborgsmässobålet eller, kanske i folkmun populäraste, majbrasa, ska inte förväxlas med en vårdkase som är en eld som varnar för krig eller örlog. På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt.

De flesta svenskar firar Valborgsmässoafton men förbinder inte firandet med heliga Valborg. Valborgsfesten står oftare som symbol för våren och ljuset, därigenom går firandet längre tillbaka i tiden än kristendomen som, när den vann utbredning i Norden, knöt an till de gamla festerna. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet där påskens tema från död till liv också symboliskt fick gestaltas i valborgselden. Seden att fira olika våreldar har därigenom botten i både kristen och hednisk tradition. När Sverige kristnades på 1000-talet byggdes vissa av de kristna kyrkorna på den gamla religionens högtidsplatser och knöt också rumsligt an till de rådande högtiderna. T.ex byggdes gamla Uppsala kyrka direkt i anslutning till det tempel som fanns där långt in på 1000-talet. Vårdagjämningen faller in på en annan dag. Antagligen är dagen flyttad för att stämma med Valborgs historia. Vårdagjämningen firas på många ställen i världen, bl.a. i förbindelse med nouroz i Iran, Afghanistan med flera länder.