Lenas liv här och nu

2014-10-30
11:25:22

Plugg och möte

God förmiddag!
Jobbade 13-21 igår, sista inbokade passet just nu. Måste nu ägna mig åt studier närmaste veckan, intensivt och plikttroget :)
Började dagen med frukost, skjutsa Sanna till Torvalla. Hon har ett jobbprojekt i några dagar nu, slipa och måla en trapp hos syrran :)
Hem, drack lite kaffe med sambon...ja goa fina sambo :D när jag kom hem igår kväll stod det en fin bukett på köksbordet. Snacka om glad i hjärtat jag blev <3
 
När sambon åkte och jobba tog jag med voff på en halvlång promenad (ngr km) härligt men lite kallt.
Så nu sitter jag här med studieböcker, läser och antecknar inför tentaskrivandet.
Har ett inbokat möte där jag ska vara stöd klockan 14 men sen är det nog bara att läsa vidare in the books ,)
 
Inte så mycket intressant här inte just nu men återkommer lite senare med tankar och funderingar eller nåt annat :D
 
Kram
2014-10-29
09:23:56

Förberedd

Morn!
Är ni en sån som förbereder er inför dagen oavsett det är studier eller jobb?
Jag är det ;)
Nu när vi snart är klar med denna kurs i utbildningen så vill jag ha fullständig koll på kurslitteraturen inför nästa.
Många gånger stämmer inte listan överrens i mellan kursplan och studiehandledning. Ville nu kolla om allt stämde och tog kontakt med kursansvarig inför nästa kurs. Några mail i mellan blev det och ansvarige upptäckte att han själv missat en bok, så ibland kan det vara bra att vara kontrollfreak haha..
Likaså var det bra när vi skrev C-uppsatsen. Då har man ett visst antal veckor på sig att genomföra arbetet och dessa veckor disponerar man efter egen planering. Gjorde en tidsaxel med varje dag inplanerad i minsta detalj. Vilket gjorde att man behövde inte känna sig stressad och man hade fullständig kontroll på läget. Sedan kan det ju hända saker som rubbar schemat efter vägen men man har ju en grund att stå på och blir det tjoll efter vägen är det lätt att kliva på i rätt fas igen.
Jag har nog haft denna strikta planering under stordelen av studieåren. Jag behöver struktur, annars blir jag stressad, förvirrad och lat ;)
Jag är så precis att jag gör schema för mig själv när jag har självstudier, annars skjuter jag på det så det blir stressigt.
En dag kan se ut så här:
Klockan ringer 6.30 upp och kör igång kaffe, fikar och läser nyheter.
Sen in i duschen. Tar bort disk, tvätt och lite småplocka.
Sätter mig vid studierna 8.
Vid 9.30 tar jag fikapaus
10 är jag tillbaka i böckerna
ca 12 tar jag en timmes lunch
vid 15 gör jag kväll och blir som sagt ledig och gör vad jag vill
Är det en uppsats som behöver extra omsorg så kan jag sitta hela eftermiddagen och kvällen. Oftast sätter jag mig ner några timmar efter middagen och pluggar på för att ligga ett litet steg före utifall något oförutsett skall inträffa.
 
Hade flyt med det då Kenneth fick akut tid på Amerikanska Ambassaden innan han for. Jag satt med en tenta som skulle in senast en fredag. men jag låg lite före som tur va. Och när Kenneth fick  veta på onsdag mitt i dan att han fått tid på torsdag morgon fick jag lite brått. Var tvungen att skriva klart uppgiften och skicka in den innan vi for söderut. Klockan 21 på onsdagkväll var jag klar och klockan 22 satte vi oss i bilen och for till Stockholmia ;)
hade jag inte börjat i tid, skrivit i förväg så hade det blivit lite knas där dessa dagar.
 
Men nu är det bara 78 dagar till examen :D
 
 
 
2014-10-28
09:49:54

Varför är vi så rädda?

God morgon!
eller god förmiddag om man vill det ;)
Det är tisdag, +10 grader varmt, ingen snö utan bara blött, grått och kalt.
Blir du påverkad av vädret? Blir du glad av solens strålar och vill fånga världen? Blir du sur och trist när det regnar, det är mulet och grått?
 
Jag blir ofta påverkad av vädret, allra helst då jag är i känsliga sinnesstämningar, uttröttad, less eller bara är en grå mus.
När jag är pigg och uppåt, då spelar vädret mindre roll, då kan en grå dag kännas mysigt, lite som att man får en paus i alla måsten.
Jag är en känslomänniska, på ont och gott.
På det onda kan det vara att jag får lätt dåligt samvete för en massa saker. Dåligt samvete för att jag inte presterar som jag vill, är rädd för att inte duga, är rädd för att göra andra arg och besviken, vill försöka göra allt så himla rätt. Det ligger då ett tungt ok på mina axlar att hela tiden försöka vara alla till lags.
Detta skapar ångest, rädsla, hopplöshet att inte räcka till.
 
På det goda är att jag känner så mycket, både glädje, sorg, ilska, kärlek, ömhet :D
Oftast bubblar jag över i känslor till naturen, djuren och framför allt alla fina människor som finns. Jag älskar att hjälpa andra, blir lycklig när jag kan göra någon annan glad, bubblar inombords när jag är med fina människor. Ofta gråter jag för fina saker, om jag tänker på mina fina barn, ser en lycklig film, kramas med min underbare sambo.
Men jag har alltid haft en impulsiv sida också. Har ofta varit rastlös, velat ha nya projekt på G, Fått en känsla och velat göra något direkt nu! Det har för det mesta varit gott, men ibland har det ställt till det för mig.
Jobbigaste är nog när en impulskänsla slår till, en negativ sådan. En rädsla av en tanke, en handling av mig eller någon annan. Då är det så svårt att slå bort eftersom känslan styr.
Många kan bara slå bort en rädd känsla, trycka bort den med ett kallt leende, en snabb replik som är som is och förtränga.
Jag är inte sån. Jag ältar inte men tänker mycket. Oftast tänker jag: hur kan jag få till det bättre, hur kan jag rätt till, hur kan jag göra vissa personen mjukare, hur kan jag hjälpa....
 
Jag ser inga människor som onda. Utan det är omständigheter som gör att de gör onda handlingar. Omständigheter som har förklaringar. Jag försöker se människan bakom handlingar, vem är det? vad har den för rädslor?
Oftast är det rädslor som styr vårt handlande, eller hur?
Även tanklösa handlingar och ord.
 
I alla tider har jag burit på dåligt samvete, oavsett om det är jag eller andra som säger eller gör saker. Varför? Jo på grund av olika rädslor. Rädd att göra fel, rädd att säga fel, rädd att såra andra, rädd att andra ska bli arg på mig...
Jag är inte lika rädd längre för jag gör massa fel, jag säger fel saker ibland och det beror på att jag är mänsklig.
 
Något jag tror är farligt för alla, är när man dömer andra.
Att döma andra utgår man från sig själv, ser sig själv som ideal. Vem bestämmer att just du är idealet?
Varför dömer man andra människor?
Stora frågor tas upp offentligt: Man ska inte döma funktionshindrade, inte heller etnicitet, inte sexualitet etc..
Ofta hör man att människor säger: Jag accepterar alla i samhället!
Det låter så fint
Men sedan när man kommer till lilla planet, så kan man höra: Ja, tänk Elsa, hon sjukskrev sig idag. Jag såg henne på affären och hon såg då inte sjuk ut!
Eller: Har du hört? Anton och Lisa ska skiljas, han får det inte lätt då en Anton. Han har ju inte gjort ett vettigt handtag sen dom kom ilag.
Eller: Och varför skulle hon bry sig om Kalle nu, när hon aldrig har brytt sig förut?
 
Vet den som uttalat sig om Elsa VARFÖR hon är sjukskriven?
Vet man vad Anton gjort eller inte?
Hon kanske alltid har brytt sig men inte vågat visa det.
 
Var rädd om er där ut, döm inte andra för snabbt innan ni har fått fakta om vad som kan ha orsakat en handling. Försök att se era medmänniskor som goda, alla kan göra fel.
Fråga om ni inte vet, än att tro och få för er saker
Visa besvikelse istället för att bygga upp en enorm ilska inuti
Ge någon en komplimang eller en kram spontant, glädje smittar