Lenas liv här och nu

Sitter denna morgon på jobbet, har jobbat natt.  Är tveksam om att jag verkligen skulle ha gått och jobba igår eftermiddag. Har legat i feber och värk måndag och tisdag. For på jobbet igår då jag kände mig bättre. Sämre idag igen :/ 

Men har drygt 2timmar kvar bara. Är ledig fram till tisdag sen så det är lugnt. 

Fåfänga! Vad är fåfänga för dig? Har du något som du gör som du bara måste för att må och se bättre som du egentligen inte behöver? Jag tänker att det är många som bara måste sola för att inte se blek ut, måla sig, fixa naglar, gå till frissan varje månad, måste se bra ut. Hårdbanta, operationer, korrigering av olika delar på kroppen.  Förgade linser för att man inte gillar sin färg på ögonen. Ja listan kan bli oändlig. Strävan att uppnå något inre ideal av sig själv. Vissa kämpar hårt med detta, andra bara är och låter naturen ha sin gång. 

Men vart går gränsen? Är lite piffning som lite mascara nog, eller släta ut hy, operationer så man ser ut som någon annan? 

Är man inte nöjd med sig själv eller vill man bara göra sig lite fin?

Vissa säger att varför kan man inte renovera kroppen när man kan renovera bilen.

Andra anser att den inre skönheten är den viktigaste.

Jag är lite delad i mitt tyckande faktiskt.  Att operera sig av mer medicinska skäl så som att ta bort skinn som hänger som ger fuktskador med tiden är ok, när man har varit med om olyckor och behöver korrigeringar helt ok. 

Sen mellanskiktet som inte känner sig bekväm med någon kroppsdel och att det plågar dem psykiskt kan det vara ok för välbefinnandet.

MeN att göra operation på operation för att se bättre ut, att lägga på lager av smink, perfekt frissa jämt. Lägga ner tusentals kronor på enligt mig en massa dravvel för att hela tiden uppnå något ideal som man egentligen aldrig kommer att nå är slöseri med pengar, tid och hälsa.

Jag själv har också varit i flera fällor. I mIn ungdom tyckte jag att jag var för tjock. Jag har nog provat alla dieter och placebopiller. Jag ville snabbt ha resultat så jag hoppade på det mesta som det gjordes reklam för. Men även när jag var smal så såg jag inte det. Det fanns alltid något som jag inte var nöjd med.

Egentligen var det min sjävkänsla och självbild som var skev. Egentligen mådde jag dåligt över andra saker och om mitt yttre var bra så skulle allt bli bättre trodde jag.

Och jag är rädd att det är så här för många. Att de försöker lägga plåser på inre känslor med ett för dem perfekt yttre. 

Tråkigt kan jag tycka att det ska behöva vara så. 

Nog spekulerat denna morgon. Ska nu jobba på.