08:31:00
Sista oktober
I morgon går vi in i november, snön ligger vit på marken och det är nästan 8 minus.
Har vintern kommit nu?
Är delad inför vintern. Tycker inte om kylan, skrapa rutorna på bilen, frysa, en massa kläder på och av men när solen skiner som denna morgon så är det otroligt vackert. Snö i träden, vindstilla, ett vitt täcke på marken som döljer all smuts och alla vissna blommor, då kan jag känna en viss njutning av vintern.
Den kommer oavsett man vill eller inte.
Jag ska inte klaga egentligen, vi har det ganska bra här med tanke på USA och monsterstormen Sandy.
Stadsdelar ligger under vatten, katastrofala följder som blivit av allt saltvatten som sköljt in i städerna. Stackars människor!
Tog en vintrig promenad igår, det var vackert ute. Man ger sig inte tid att njuta av allt det vackra.
Ofta fokuserar man på alla problem som finns och glömmer allt som är bra.
Tror att jag ska bege mig till skogen en sväng i dag, ska bara skriva lite nu på förmiddagen.
Min pappa fyller snart år och det ger mig en klump i magen.
Hur ska jag göra? Ska jag åka dit? Vill han att jag åker dit?
Ofta så försöker han boka av våra möten. Jag tror att det är han ångest som styr.
Han är rädd.
Det är jag med, fullständigt skräckslagen, för det väcker så mycket känslor.
Jag vet aldrig om han är full eller nykter.
Ska jag ringa?
Jag vet inte!
Är han nykter så säger han knappt någonting, är han full babblar han en massa som rör upp såren.
Jag vet faktiskt inte.
Ska jag skicka ett fjuttigt kort?
Kanske!
Detta är en plåga år ut ich år in. Vår kontakt är ansträngd, jag blir mest bara ledsen.
En del säger att jag ska strunta i han, han kommer aldrig bli bättre.
Går det strunta i som pappa?
Näe, även fast man vill, så finns alltid det där dåliga samvetet i en...att man borde göra något..
Men vad?
Köper ett kort idag och skickar i allafall, bättre än inget utifall modet sviker.
Jag älskar min pappa på ett komplicerat sätt.
Det är inte enkelt!
Men vem har sagt att det måste vara enkelt?!
Kram
