Lenas liv här och nu

2014-10-28
09:49:54

Varför är vi så rädda?

God morgon!
eller god förmiddag om man vill det ;)
Det är tisdag, +10 grader varmt, ingen snö utan bara blött, grått och kalt.
Blir du påverkad av vädret? Blir du glad av solens strålar och vill fånga världen? Blir du sur och trist när det regnar, det är mulet och grått?
 
Jag blir ofta påverkad av vädret, allra helst då jag är i känsliga sinnesstämningar, uttröttad, less eller bara är en grå mus.
När jag är pigg och uppåt, då spelar vädret mindre roll, då kan en grå dag kännas mysigt, lite som att man får en paus i alla måsten.
Jag är en känslomänniska, på ont och gott.
På det onda kan det vara att jag får lätt dåligt samvete för en massa saker. Dåligt samvete för att jag inte presterar som jag vill, är rädd för att inte duga, är rädd för att göra andra arg och besviken, vill försöka göra allt så himla rätt. Det ligger då ett tungt ok på mina axlar att hela tiden försöka vara alla till lags.
Detta skapar ångest, rädsla, hopplöshet att inte räcka till.
 
På det goda är att jag känner så mycket, både glädje, sorg, ilska, kärlek, ömhet :D
Oftast bubblar jag över i känslor till naturen, djuren och framför allt alla fina människor som finns. Jag älskar att hjälpa andra, blir lycklig när jag kan göra någon annan glad, bubblar inombords när jag är med fina människor. Ofta gråter jag för fina saker, om jag tänker på mina fina barn, ser en lycklig film, kramas med min underbare sambo.
Men jag har alltid haft en impulsiv sida också. Har ofta varit rastlös, velat ha nya projekt på G, Fått en känsla och velat göra något direkt nu! Det har för det mesta varit gott, men ibland har det ställt till det för mig.
Jobbigaste är nog när en impulskänsla slår till, en negativ sådan. En rädsla av en tanke, en handling av mig eller någon annan. Då är det så svårt att slå bort eftersom känslan styr.
Många kan bara slå bort en rädd känsla, trycka bort den med ett kallt leende, en snabb replik som är som is och förtränga.
Jag är inte sån. Jag ältar inte men tänker mycket. Oftast tänker jag: hur kan jag få till det bättre, hur kan jag rätt till, hur kan jag göra vissa personen mjukare, hur kan jag hjälpa....
 
Jag ser inga människor som onda. Utan det är omständigheter som gör att de gör onda handlingar. Omständigheter som har förklaringar. Jag försöker se människan bakom handlingar, vem är det? vad har den för rädslor?
Oftast är det rädslor som styr vårt handlande, eller hur?
Även tanklösa handlingar och ord.
 
I alla tider har jag burit på dåligt samvete, oavsett om det är jag eller andra som säger eller gör saker. Varför? Jo på grund av olika rädslor. Rädd att göra fel, rädd att säga fel, rädd att såra andra, rädd att andra ska bli arg på mig...
Jag är inte lika rädd längre för jag gör massa fel, jag säger fel saker ibland och det beror på att jag är mänsklig.
 
Något jag tror är farligt för alla, är när man dömer andra.
Att döma andra utgår man från sig själv, ser sig själv som ideal. Vem bestämmer att just du är idealet?
Varför dömer man andra människor?
Stora frågor tas upp offentligt: Man ska inte döma funktionshindrade, inte heller etnicitet, inte sexualitet etc..
Ofta hör man att människor säger: Jag accepterar alla i samhället!
Det låter så fint
Men sedan när man kommer till lilla planet, så kan man höra: Ja, tänk Elsa, hon sjukskrev sig idag. Jag såg henne på affären och hon såg då inte sjuk ut!
Eller: Har du hört? Anton och Lisa ska skiljas, han får det inte lätt då en Anton. Han har ju inte gjort ett vettigt handtag sen dom kom ilag.
Eller: Och varför skulle hon bry sig om Kalle nu, när hon aldrig har brytt sig förut?
 
Vet den som uttalat sig om Elsa VARFÖR hon är sjukskriven?
Vet man vad Anton gjort eller inte?
Hon kanske alltid har brytt sig men inte vågat visa det.
 
Var rädd om er där ut, döm inte andra för snabbt innan ni har fått fakta om vad som kan ha orsakat en handling. Försök att se era medmänniskor som goda, alla kan göra fel.
Fråga om ni inte vet, än att tro och få för er saker
Visa besvikelse istället för att bygga upp en enorm ilska inuti
Ge någon en komplimang eller en kram spontant, glädje smittar
 
 
 
 
Kommentar:
2014-10-28 @ 13:45:25
#1: Studievän

Tänk om alla var lika omtänksam som du Lena <3 Du är en av de godaste människor jag vet. Du tänker på alla andra, vill göra så gott utan att blinka.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: