Lenas liv här och nu

Vi börjar från början. Augusti 2023 började jag bli hes  jag själv trodde att det berodde på en skada på stämbanden efter en bronkoskopi under sövning. Bronkoskopi är en undersökning av lungorna. 

Den undersökningen är för övrigt utan anmärkning. 

Under hösten sökte jag för stämbanden då det gjorde ont när jag pratade. Min läkare på hc skickade en remiss till Öra Näsa Hals. Minns inte riktigt när jag fick komma dit men i slutet på 2023. De såg förändring men kunde inte avgöra exakt vad det var. De var oense om vad som skulle göras. Orkar inte berätta om alla turerna hit och dit. Men de glömde kalla mig till uppföljning som skulle ske efter tre månader. Ena läkaren sa att jag skulle få komma till Umeå för typ av botox, en annan sa att jag skulle till Sundsvall, en tredje sa att det berodde på mina astmamediciner... 

Jaja detta galna ska jag följa upp senare. Fick i allafall en kallelse för uppföljning till den 19/8 mem var tvungen att boka om den pga förkylningskänningar. Fick tid den 29/8. 

När jag kom dit så gick en läkare ner med kamera genom näsan. Han började prata om att förändringen hade blivit större och ändrat karaktär. Han kallade på bakjouren som också filmande stämbanden. Sen blev det ett kaos. De sa att det såg ut att vara ett förstadie eller stadie 1 av stämbandscancer. De pratade om att i ett sådant tidigt stadie var prognoserna goda 🙈. Bakjouren var från Karolinska och berättade hur de gjorde där och om jag skulle dit. De diskuterade och sedan gick de för att diskutera vidare. 

Där satt jag ensam med bedövad näsa och hjärnan började snurra...vad var de hade sagt? Cancer...

De kom in igen och hade med sig en sjuksköterska som skulle bli min kontaktsjuksköterska. Hon sa att vi skulle prata sen. 

De sa att de inledde något som hette Standardiliserat vårdförlopp (tror jag att det hette) och detta skulle hanteras skyndsamt. Läkaren från karolinska sa att de brukar använda laser och ta bort allt och sedan skicka på analys. Den andre sa att så gör de inte här då det inte finns laser här. De dividerade om att om de enbart tar prov kan det bli en inflammation och om det sen visar att de måste ta bort så kan det bli ett större område i onödan för inflammationen som uppstår av provet. 

Jag bara satt och lyssnade på deras diskussion men de kom överens om att boka operation veckan efter och skulle beställa operation samt ekg och datortomografi av hals och torax (bröstet) för att se om det fanns någon spridning.  Där satt jag och kände att jag var ett föremål utan att vara delaktig. 

Fick sedan träffa sköterskan och fick fylla i en hälsodeklaration som var gedigen. Stressad och chockad försökte jag svara på flera sidors dokument. Till och med om jag var höger eller vänsterhänt. 

Var på ÖNH i 2.5 timme. När jag sedan gick därifrån var jag som i en dröm, fattade ingenting. Fick ont över halsen, bröstet och armarna. En känsla som jag tidigare hade förträngt som jag haft till och från i flera månader . 

Jobbigt var det att gå genom korridoren på sjukhuset. Var livrädd att möta någon jag kände. 

Mötte en gammal kollega i trappen ner till parkeringen och babblade på om detta 🙈 helt galet, varför berättade jag detta för henne?? Minns inte riktigt heller vad jag sa. 

Kom ut till bilen och ringde min chef och da att jag trodde inte att jag klarade jobba dagen efter. Minns inte heller allt jag sa. 

Kom hem och berättade för Mattias. Ringde mina barn. 

Sen är allt rätt luddigt från förra helgen.  Jag var hemma från jobbet iallafall. Storstädade vardagsrummet och gjorde höstfest haha. 

Sen blev det ekg på fredagen, dagen efter det chockade beskedet från ÖNH. Ringde sköterska också på fredagen då jag hade smärta mot hjärta och armarna.  Även svårt att kissa. Hon tyckte att jag skulle ringa hc om det och fick komma dit på fredag eftermiddag.  Jag hade ingen UVI i allafall. Men jag hade lågt blodtryck och svårt att känna pulsen. Den läkaren skulle skicka remiss till en röntgen för kärlen. 

På måndag morgon var jag på röntgen för halsen. De såg också förkalkning på mina kärl. Det ska följas upp på hjärtenheten och fått tid där om en vecka. 

Sen ringer någon från plan 12 och säger att jag ska vara där dagen efter, dvs tisdagen till kl.11. Att jag ska vara fastande 6 timmar innan. 

På tisdag morgon när jag är på väg in i duschen så ringer de från ÖNH och vill att jag ska vara där kl.10 (nu är klockan 8.45). Jag får rätt mycket stresspåslag. In i duschen och iväg. 

På ÖNH tar två operationsläkare emot mig och berättar att det är de som ska göra ingreppet på mig. Men de vill filma genom näsan först. De babblar nåt om att det ska bli efterbehandling oavsett hur mycket de tar bort. 

Sen upp på plan 12. Träffar en gammal kollega från hemtjänsten som hänvisar mig direkt till ett omklädningsrum. Alla kläder ska av och på med sjukhuskläder. Trosa, långstrumpor, skjorta, rock och tofflor. Sen direkt in i ett rum där en infart sätts i handen. Tror att de stack fel först och fick sticka om 🙈. 

Sen följer den som satt infarten mig ner till operation. När jag kom dit mötte en opsköterska mig. Kissa och sedan direkt till en operation sluss. Fick träffa narkosläkare. Pratade om min eds, om tidigare sövning och dålig smärtlindring. Här börjar jag bli grymt nervös och tårarna kommer. Jag blir rädd för att dö 😭. 

Får lugnande och blir ännu räddare. Rädsla över att jag tappar kontrollen. Sen minns jag inget mer. 

Vaknar upp och hostar mycket. Är på uppvak. Första tanken är att Mattias ville att de skulle höra av sig när jag vaknade. Säger det och de kommer med en mobil och slår det nummer jag säger 8ch de räcker mig luren. Mattias blir lite paff att jag ringer 🤣. 

Säger att jag vaknat. Sen minns jag inget mer. Har ont som tusan i halsen. Jag får extra syre. Puls och blodtryck är lågt. Får morfin genom en infart i foten. Hur och när satte de den och varför. De försöker spola igenom infarten i handen och det för förjävligt ont. De tar bort den och behåller den på foten. Får mer smärtstillande. Är både klar men luddig i huvudet. Vet att jag får saft och en piggelin.  Efter några timmar får jag sätta mig i en rullstol och någon kör upp mig på 12an igen. Någon frågar om jag vill ta på mig mina egna kläder och jag svarar ja. 

Klär på mig och står sedan i korridoren, vilsen. Jag frågar någon var jag ska göra nu. De frågar om op läkaren har pratat med mig och jag svarar nej. 

Får så sätta mig i ett rum där det är flera andra patienter. Jag får nyponsoppa. Op läkaren kommer. Minns inte allt han sa. Minns att vi pratade om 2 veckors sjukskrivning.  Om smärtlindring  och att jag vägrade morfin. Får utskrivet citodon. Han säger att de hör av sig när de får svar på analysen.  Att jag ska va försiktig med rösten närmaste dagarna. Kan svara på tilltal. Äta och dricka som vanligt. 

Skickar sms till Mattias att han kan hämta mig på plan 12. 

Är.groggy och har grymt ont hemma.  

Nu två dagar senare är jag fortfarande i chock och som ett frågetecken.  

Nu orkar jag inte skriva mer för stunden. Återkommer.  Har nog missat en massa men allt är kaos i huvudet och nu vägrar jag ta fler kockobellopiller. Tappar minnet och kontrollen.